Fiske

Klimatförändringen ger effekter även i haven, som värms upp och försuras. Därmed påverkas ekosystemen, fiskbestånden och fisket. Även insjöfisket påverkas.  

När klimatet förändras och blir varmare värms även haven upp. Världshaven har det senaste halvseklet tagit upp mer än 90 procent av det värmeöverskott som har orsakats av klimatförändringarna. Haven värms upp snabbast vid ytan, men temperaturen ökar gradvis även i djuphaven. 

Den ökande koldioxidhalten i atmosfären leder dessutom till att haven försuras. När koldioxid löser sig i vatten bildas kolsyra som sänker havens pH-värde och successivt försurar hav och sjöar. De senaste 200 åren har världshaven blivit 30 procent surare, en snabbare försurningsprocess än någonsin under de senaste 50 miljoner åren. Havsförsurningen kan få långtgående konsekvenser för arters och hela ekosystems överlevnad. 

Ökat tryck på marina ekosystem

Varmare vattentemperaturer leder oftast till att fisk får en snabbare tillväxt, kortare livscykel och tidigare könsmognad. De flesta marina djur är växelvarma, vilket innebär att de inte reglerar sin kroppstemperatur själva utan via den temperatur som omger dem. Därför påverkas viktiga livsprocesser som tillväxt och reproduktion direkt när vattentemperaturen förändras. 

Vissa fiskarter gynnas, andra missgynnas

Vissa fiskarter gynnas av ökade temperaturer medan andra fiskbestånd missgynnas av en långsiktig uppvärmning. Generellt sett gör varmare världshav att det blir svårare för arter som trivs i kallare vatten att hitta optimal temperatur för viktiga livsprocesser i sina nuvarande utbredningsområden. Även kallvattenarternas naturliga födoresurser påverkas, vilket i sin tur påverkar arternas fortlevnad.

Fiskarter som är beroende av relativt avgränsade och kalla områden under en del av sin livscykel, som lax och sik, är särskild känsliga för stigande vattentemperaturer. De flesta arter som kan migrera och inte är beroende av till exempel sötvattensområden eller rinnande vatten förväntas förskjuta sina geografiska utbredningsområden mot polerna. I dessa nya utbredningsområden kan bestånden möta nya utmaningar som förändringar i tillgången till bytesdjur eller förekomsten av sjukdomar. Fiskarter är dessutom ofta regionalt anpassade och kan till exempel kräva en viss typ av salthalt för att kunna fortplanta sig.  

Skal- och skelettbildande havsdjur hotas av kollaps

Skal- och skelettbildande havsdjur som ostron, musslor, djurplankton och koraller får svårare att bilda sina skal och skelett ju surare världshaven blir. En fortsatt försurning av haven kan leda till massdöd bland skalbildande organismer. 

I kombination med försurningen av världshaven ökar den globala uppvärmningen trycket på ekosystems och arters överlevnadsförmåga. Varmare och surare hav påverkar havslevande arters säsongs- och migrationsmönster, deras antal och växelverkan med andra arter och kan i vissa fall leda till att fiskbestånd kollapsar.

Haven nära polerna känsliga

Världshaven närmare polerna påverkas i större utsträckning av ökade temperaturer eftersom de värms upp mer än havsområden längre från polerna. Dessutom absorberar kallare vatten mer koldioxid. Såväl Västerhavet som Östersjön påverkas av stigande temperaturer. Varmare temperaturer och ökade vattenflöden i kombination med att människan sprider arter utanför deras naturliga utbredningsområden gör att främmande arter får ökad spridning. Invasiva främmande arter kan orsaka stor skada i sina nya miljöer. 

Östersjön är särskilt utsatt

Östersjön är ett unikt innanhav med bräckt vatten som redan är mycket utsatt för miljöstörningar från mänsklig verksamhet. I Östersjön kan klimatförändringen förutom högre temperaturer även leda till en lägre salthalt. Detta eftersom nederbörden ökar och det i sin tur ökar sötvattenutströmningen från land. En lägre salthalt påverkar artsammansättning och ekosystem. Vissa havslevande arter kommer att trivas bättre när salthalten minskar, medan andra arter kommer att begränsas eller minska. 

Till skillnad från Västerhavet, som är mer öppet mot Nordsjön och dessutom har en salthalt som gör att det liknar de angränsande haven, kan Östersjön ses som en isolerad bassäng. En del marina arter tar sig in i Östersjöns södra delar. Många fiskarter som lever i Bottniska viken har dock en livscykel som är helt anpassad till ett liv i sötvatten eller bräckt vatten. Dessa arter kommer aldrig att kunna migrera vidare genom Bälthavet och Öresund.    

Förändrad vattenkvalitet

Ett förändrat klimat medför också:

  • Förändrade nederbördsmönster, exempelvis fler skyfall 
  • Förändrad isläggning på hav och sjöar
  • Ökat läckage av näringsämnen från åkermarken

Tillsammans medför detta en förändring av vattenkvalitet och syreförhållanden. 

Östersjön har redan den största ytan syrefattiga havsbottnar i världen orsakade av människan. Ett ökat läckage av näringsämnen leder till en ytterligare utbredning av döda havsbottnar. Till detta kommer en ökad risk för kust- och strandnära översvämningar, en stigande havsnivå, samt ras och skred, som kan påverka vattenkvaliteten. 

Kallvattenfiskar i insjöar missgynnas

Precis som i havet klarar vissa sötvattensarter uppvärmning bättre än andra och på medellång sikt kan dessa gynnas av att vattnet blir varmare. Samtidigt missgynnas arter som är känsligare för värme. Kallvattenfiskar i insjöar och vattendrag, som exempelvis röding, missgynnas av ett klimat med högre vattentemperaturer och deras utbredning kan minska starkt. 

Uttorkade vattendrag slår ut fiskbestånd

Ett förändrat klimat med allt högre temperaturer och ändrade vattenflöden kan förskjuta fiskars lektid och öka vissa fiskarters tillväxthastighet. Samtidigt ökar risken för värmestress och syrebrist i grunda vatten och mindre vattendrag. Längre perioder av torka kan medföra att mindre vattendrag torkar ut helt, vilket lokalt och även i större områden kan slå ut fiskbestånd och lekplatser för fisk, särskilt om fiskars vandringsvägar bryts. 

Anpassning inom fisket

Fortsatta utsläpp av koldioxid, med uppvärmning av haven och havsförsurning som följd, innebär avsevärda risker för marina ekosystem, arter och i förlängningen fisket. 

Helhetssyn krävs

Hanteringen av dessa risker kräver en helhetssyn kring havs- och fiskeförvaltning, som även behöver anpassas över tid i takt med att klimatet förändras. Havsförsurning, uppvärmning och annan miljöpåverkan samverkar och förstärker riskerna för havslevande arter och marina ekosystem. Den enda globala åtgärden för att begränsa försurningen av världshaven är att minska koldioxidhalten i atmosfären. 

Globala, regionala och lokala insatser behövs

Eftersom haven utsätts för en kombination av påverkan från ett förändrat klimat och annan miljöförstöring behövs även andra globala, regionala och lokala insatser som minskar den sammanlagda effekten av miljöpåverkan på haven. Viktiga klimatanpassningsåtgärder är att stärka ekosystems och hotade arters anpassningsförmåga, men också att utveckla program för hur främmande arter eller förändrade fisksamhällen ska hanteras. 

Åtgärder behövs på många områden samtidigt

Ett förändrat klimat påverkar ekosystemen och fisket i kombination med annan mänsklig störning. Klimateffekter på fiskbestånd kan mildras genom att annan mänsklig påverkan begränsas. 

Åtgärder som begränsar utfiskning, övergödning, resursutvinning, spridning av tungmetaller och miljögifter, oljeutsläpp, radioaktivt avfall, marint skräp som mikroplaster och spökgarn (gamla fiskenät som driver omkring i havet) samt åtgärder som bevarar uppväxtområden och viktiga miljöer för lek, kan också mildra den sammantagna miljöeffekten på havens ekosystem. 

I vattendrag och insjösystem kan fria vandringsvägar och borttagna vandringshinder för fisk hjälpa arter som missgynnas av mänsklig påverkan, i kombination med ett förändrat klimat. 

Skydd av klimatrefugier, det vill säga områden av tillräcklig storlek och med ett relativt stabilt klimat, många mikrohabitat och biologiska nischer, är ett annat exempel på åtgärd. 

Havs- och fiskeförvaltningen behöver anpassas

När arters utbredning och ekosystem förändras kan fisket av vissa arter behöva upphöra helt, medan fisket av andra arter kan behöva öka för att minimera påverkan på ekosystemnivå. Klimatförändringens effekter på havet kan snarare bromsas än stoppas. Därmed är det viktigt att havs- och fiskeförvaltningen anpassas till ett förändrat klimat. 

Kunskap och anpassningsåtgärder behöver stärkas vad gäller exempelvis förändrade migrationsmönster och artsammansättningar. Mycket tyder på att fisket som vi känner det idag kommer att se annorlunda ut i framtiden. Vi kommer att ställas inför nya avvägningar vad gäller konsumtionsarter men också inför begrepp som reduceringsfiske för att begränsa effekterna av ett varmare klimat. Spridningen av vissa invasiva arter kan öka och behöva hanteras i högre utsträckning än idag.