Erosion

Erosion längs vattendrag, sjöar och kuster kan komma att öka i delar av landet. Det är en följd av ökad nederbörd och avrinning samt höjda havsnivåer.

Erosion är påverkan genom nötning av landskapet genom strömmande vatten, vågor, vind och is. I Sverige är det främst vattenerosion som är av betydelse för bebyggda områden.

Erosion längs sjöar och vattendrag

Ökad nederbörd och avrinning i delar av landet bidrar till höga vattenflöden, vilka har störst erosiv påverkan längs sjöar och vattendrag. Områden som kommer att få ökade vattenflöden och därmed ökad erosion finns i landets västra delar samt områden i mellersta och norra Sverige. Detta påverkar naturområden såväl som bebyggelse.

Erosion i vattendrag innebär en större sedimenttransport, detta kan skapa problem då sediment avsätts nedströms. Även naturolyckor orsakade av ras och skred beror ofta av utlösande erosionsangrepp.

Kusterosion

Kusterosionen påverkas i huvudsak av de geologiska förhållandena, havsnivån, vågklimatet samt vind- och strömförhållanden.

Som en effekt av höjda havsnivåer kommer kusterosionen att öka längs landets kuster, framförallt i södra Sverige. Detta innebär risk för skadliga konsekvenser när det gäller kustnära bebyggelse och infrastruktur.

Det är framförallt längs sandkuster som erosionen kommer att öka. Frekvent stranderosion sker exempelvis längs Skånes sydkust, där strandlinjen på vissa ställen har förskjutits över 150 meter inåt land under den senaste 30-årsperioden.

Klimatscenarier visar att havsnivåer kommer att stiga och därmed nå tidigare opåverkade strandlinjer. Kraftigare vindar kan bidra till ökad våghöjd vilket ger allt större eroderande kraft. Högre vågor i kombination med en ökad havsnivå kan leda till lokal erosionspåverkan av utsatta kuster.