Förändrad nederbörd

Nederbörden har avgörande betydelse för hela vårt samhälle. Jordbruk, dricksvatten och fysisk planering är bara några exempel. Kraftig nederbörd kan ge negativa konsekvenser som översvämmade gator och vägar, kollapsande tak och förstörda skördar.

Snö i riklig mängd kan skapa stora problem i trafiken och orsaka skador på byggnader, ledningar och träd. Problemen brukar förvärras i samband med kraftig vind och om snön är blöt och tung.

Mängden vatten som binds i snötäcket under vintern och sedan smälter under våren påverkar avrinningen i våra vattendrag under olika årstider. Mest påtagligt är detta vissa år när ett omfattande snötäcke hastigt smälter och skapar en besvärlig vårflod.

Ett snötäcke kan också innebära möjligheter till rekreation i form av exempelvis skidåkning. Julen är kanske den tid på året när förväntan på snö är allra störst. Ett tjockt och varaktigt snötäcke kan även skapa möjligheter till transporter i väglöst land.

Nederbörden varierar över landet

Vissa delar av Sverige får mer nederbörd än andra. De västra fjälltrakterna får normalt de största mängderna. Andra områden med stor nederbörd är västsidan av Sydsvenska höglandet och ett område några mil innanför Norrlandskusten.

Mellan de två senaste normalperioderna (1961-1990 respektive 1991-2020) har nederbörden i Sverige ökat för hela året, med störst ökning under sommaren och därnäst under vintern. Under hösten och delvis även våren har det varit både en svag ökning och en svag minskning, beroende på vilken del av landet som studeras.

Hur kommer nederbörden förändras?

Hur stor förändringen kommer att bli i framtiden blir beror på utsläppen av växthusgaser världen över, och hur snabbt utsläppen kan minskas. Med hjälp av klimatscenarier kan olika typer av utvecklingar studeras.

I första hand pekar klimatscenarierna på ett framtida klimat med mer nederbörd i hela Sverige och framför allt i norr. För Götaland förväntas däremot ingen eller bara en svag ökning av sommarnederbörden i vissa klimatscenarier.

Klimatscenarierna pekar också på kraftigare nederbördsextremer, både på korta tidsskalor i form av skyfall och i samband med lågtryckssituationer med mycket nederbörd över längre perioder.

Snöförhållandena beror både på vinternederbörden och på temperaturen. Med stigande temperatur blir snösäsongen därför kortare och det maximala snötäcket i allmänhet mindre tjockt, trots ökad vinternederbörd.

Snötäckets varaktighet

I dalgångar i de nordligaste fjälltrakterna bildas normalt det första snötäcket i början av oktober. På högfjället sker detta redan i september. Närmast hav och större sjöar är temperaturen förhållandevis hög under hösten och förvintern, varför kusttrakterna som regel är snöfattiga i början av vintern. Vid Skånes sydkust bildas snötäcke i medeltal först en bit in i december eller ännu senare.

Det kan ibland dröja betydligt längre än så innan ett mer varaktigt snötäcke bildas, särskilt i landets södra delar. Söder om en linje från mellersta Värmland, genom södra Dalarna till mellersta Gästrikland kan man inte heller räkna med att snötäcket alltid ligger kvar vintern igenom.

Snötäckets varaktighet har minskat mer än maximala snödjupet

Mellan de två normalperioderna 1991-2020 och 1961-1990 har antalet dygn med snötäcke minskat med drygt 20 dygn i Götaland och Svealand, med cirka 15 dygn i södra Norrland och knappt 5 dygn i norra Norrland. Förändringarna är signifikanta utom för norra Norrland.

När det gäller vinterns största snödjup är tendens inte lika tydlig, även om det för Svealands och Götalands del har skett en viss minskning av det maximala snödjupet efter omkring år 1990.

Ett stort maximalt snötäcke behöver inte nödvändigtvis innebära en lång snösäsong. Några dagars intensivt och kraftigt snöande kan snabbt bygga upp snödjupet till höga nivåer, medan en efterföljande period med blidväder kan göra att snötäcket snabbt krymper.

Den svenska vintern har fått en allt kortare snösäsong till följd av ett varmare klimat – framför allt i södra Sverige.