Fysisk planering

Läs mer om klimatrelaterade händelser som påverkar fysisk planering:

Förändrade vattennivåer

Storm

Värmebölja

Förändrad nederbörd

Översvämning

Förändrad luftfuktighet

Ras och skred

Erosion

Slamströmmar

Regional fysisk planering

Regionplanering handlar om att på en övergripande nivå planera och utreda frågor av regional betydelse som berör fler än en kommun. Regional fysisk planering berör ett fåtal regioner och regleras i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, medan alla regioner har ansvar för regionalt utvecklingsarbete.

Enligt PBL ska regional fysisk planering ske i Stockholms län, Skåne län och Hallands län. Regionen ansvarar för planeringen och ska bland annat utreda regionala frågor av betydelse för länets fysiska miljö samt upprätta och anta en regionplan. Regionplanen ska ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden och riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och byggnadsverk som har betydelse för länet. Planen ska ge vägledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser.

Alla regioner har även ansvar för regionalt utvecklingsarbete. I detta ingår bland annat att utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling samt att verka för insatser som kan bidra till att minska länets klimatpåverkan och dess effekter.

Kommunal fysisk planering

Kommunernas fysiska planering spelar en viktig roll i arbetet med att skapa ett robust samhälle som klarar av att hantera ett förändrat klimat. Enligt PBL har varje kommun en lagstadgad skyldighet att ta hänsyn till klimatförändringarna vid planering av ny bebyggelse. Kommunen ska även ge sin syn på klimatrelaterade risker för skador på den bebyggda miljön i kommunens översiktsplan. Riskerna som nämns är översvämning, ras, skred och erosion. Kommunens syn på hur sådana risker kan minska eller upphöra ska framgå.

Den fysiska planeringen ger möjlighet att ställa krav på klimatanpassning i planeringsprocessen och under byggnationen. För att få till stånd de åtgärder som behövs för att minimera klimatförändringarnas negativa effekter på samhället är det nödvändigt att alla delar i plan- och byggprocessen samverkar.

Klimatanpassning i översiktsplan

Översiktsplanen är kommunens viktigaste instrument för att ge vägledning om hur mark- och vattenområden bör användas och utvecklas på lång sikt. Den har också en viktig roll i arbetet med att klimatanpassa både befintlig och tillkommande bebyggelse.

Klimatanpassning i översiktsplanen kan exempelvis handla om lokalisering och utformning av bebyggelse och verksamheter i områden som påverkas av stigande havsnivåer. En åtgärd kan vara att ange lämpliga avstånd till vattnet med hänsyn till relevanta klimatscenarier och klimateffekter. Genom tydliga ställningstaganden och prioriteringar i översiktsplanen kan kommunen ge vägledning för hur klimatrelaterade risker ska hanteras i efterföljande planering och prövning, exempelvis vid detaljplaneläggning och bygglov.

I översiktsplanen kan kommunen identifiera områden som är utsatta för klimatrelaterade risker och ange hur dessa bör hanteras. Det kan handla om områden som påverkas av stigande havsnivåer och behov av skyddsåtgärder, såsom strandfodring eller skyddsvallar. Grönstruktur, exempelvis naturmark, parker, trädgårdar och omgivande landskap, kan lyftas fram som en resurs för att bland annat hantera höga temperaturer och stora nederbördsmängder. Områden som är viktiga för dricksvattenförsörjningen, såsom vattentäkter, vattendrag och rullstensåsar, kan identifieras och skyddas från olämplig markanvändning. Även områden med risk för ras, skred och erosion kan pekas ut, tillsammans med behov av särskild hänsyn eller fördjupade utredningar.

Klimatanpassning i detaljplan

I detaljplaneringen kan kommunen ta hänsyn till klimatrelaterade risker och skapa förutsättningar för att bebyggelse och markanvändning anpassas till ett förändrat klimat. Det kan exempelvis handla om att hantera risker för översvämning, höga grundvattennivåer, ras, skred och erosion eller att skapa förutsättningar för att hantera kraftig nederbörd och höga temperaturer.

I detaljplanen kan kommunen använda planbestämmelser för att reglera bebyggelse och markanvändning utifrån platsens förutsättningar och de klimatrelaterade risker som behöver hanteras. En planbestämmelse kan exempelvis reglera att bebyggelsens grundläggning inte får ske lägre än en viss nivå på grund av risk för översvämning. I områden med höga grundvattennivåer kan kommunen under vissa förutsättningar reglera att källare inte får finnas. Det går också att reglera markens utformning, exempelvis hur stor del av en fastighet som får hårdgöras, för att skapa förutsättningar för infiltration och hantering av dagvatten vid kraftig nederbörd. Genom sådana regleringar kan kommunen bidra till att säkerställa markens lämplighet för den bebyggelse som detaljplanen medger.

Samordning krävs för gränsöverskridande klimatrisker

Klimatrelaterade riskområden, som översvämning, erosion, dricksvattenförsörjning eller påverkan av höjda havsnivåer, är ofta kommunöverskridande. Planerad användning av sådana områden kan därför behöva samordnas mellan kommuner, på en regional nivå eller mellan regioner. Ett antal statliga myndigheter är ansvariga för att kontinuerligt ta fram och uppdatera planeringsunderlag och kunskap om klimatförändringarnas effekter. Länsstyrelserna har i uppdrag att samordna det regionala klimatanpassningsarbetet och Boverket har i uppdrag att samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den byggda miljön.