Hälsa

Läs mer om klimatrelaterade händelser som påverkar hälsa:

Värmebölja

Spridning av föroreningar

Förändrat växt- och djurliv

Översvämning

Algblomning

Förändrad nederbörd

Torka

Zoonossjukdomar i ett varmare klimat

En zoonos är en sjukdom som smittar mellan djur och människa och där exponering för smittämnet kan ske via direktkontakt med smittbärande djur, djurprodukter, foder, vatten, livsmedel, markkontakt eller via vektorer såsom fästingar och mygg. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är de flesta av människans infektionssjukdomar zoonoser.

Zoonoser utgör ett stort folkhälsoproblem och nya humansjukdomar uppkommer genom att smittämnen övergår från att finnas enbart hos djur till att kunna smitta även människa. Vissa smittämnen kan sedan fortsätta att spridas direkt mellan människor, ett exempel är covid-19. Många smittämnen är dessutom klimatkänsliga, främst de som sprids via miljön som med vektorer, vatten och jord. Klimatförändringen påverkar både utbredning och spridning av befintliga smittämnen och kan även bidra till introduktion och etablering av nya smittämnen.

Vektorburna smittor

En stigande medeltemperatur påverkar risken för olika vektorburna smittor på flera sätt. Då växtperioden under året blir längre, påverkas vektorers livsmiljö, reproduktionscykel och aktiva säsong. Därigenom påverkas vektorburna sjukdomars förekomst och geografiska spridning.

Exempel på vektorburna sjukdomar som redan idag finns i Sverige är fästingburen hjärninflammation (TBE), borrelia samt ockelbosjuka och tularemi/harpest som kan spridas med stickmyggor. Anaplasmos och babebesios är även dessa fästingburna smittor som främst drabbar djur men har även en zoonotisk potential.

När medeltemperaturen ökar kan även arter av vektorer, värddjur och smittämnen som tidigare endast funnits i varmare klimat, etablera sig i Sverige, vilket medför en risk för spridning av och med dessa kan även nya sjukdomar i landet introduceras.

Smittspridning via vatten

Dricksvatten

Högre temperaturer kan försämra både tillgång och kvalitet på dricksvatten. Genom förändrade nederbördsmönster, torka och översvämningar kan förekomsten av vattenburna smittämnen i vatten påverkas. Smittämnen från bräddning av avloppsvatten, brott på avloppsledningsnät, från djurhållningen (via översvämmade stallar, gödselplattor, betesmarker) samt naturligt förekommande smittämnen/parasiter i markerna kan förorena dricksvattensystemet. Följden kan bli lokala utbrott av diarrésjukdomar och andra vattenburna sjukdomar.

Ökade sommartemperaturer ökar risken ytterligare genom att gynna tillväxt av flera naturliga, förekommande smittämnen. Dessutom kan näringstillförsel på grund av översvämning och varmt väder orsaka omfattande algblomning i sjöar som används som ytvattentäkt (t.ex. Mälaren och Börnsjön i Stockholmsområdet) vilket kan störa reningsprocessen för dricksvatten och därmed kvalitet och försörjningspotential. I ett förändrat klimat är det därför viktigt att vattenverk kompletterar befintlig rening, exempelvis med ytterligare desinfektionssteg och förstärker råvattenskyddet. Även privata brunnar påverkas av ett förändrat klimat med en ökad risk för att smittämnen tillförs under exempelvis skyfall.

Badvatten

Varmare somrar kan komma att öka människors exponering för vattenburna sjukdomar men även öka antalet drunkningsfall, eftersom fler personer än vanligt badar utomhus. Klimatförändringarna kan bidra till sämre badvattenkvalitet i vattendrag, sjöar och hav med risk för sjukdomsfall av vattenburna sjukdomar. Ökade regnmängder och vattenflöden kan föra med sig smittämnen från närliggande marker och avrinningsområden.

Barn är särskilt utsatta, eftersom de oftare sväljer badvatten än vuxna. Vibrioinfektion, som kan leda till badsårsfeber, uppmärksammades som ett problem i Östersjöområdet under 2000-talet. Sjukdomen orsakas av en naturligt förekommande bakterie som tillväxer när vattentemperaturen är över 20 grader. Under de extremt varma månaderna sommaren 2018 ökade antalet fall mångfalt jämfört med tidigare år. Modelleringsstudier har dessutom visat att riskområdet för vibrio-tillväxt i Östersjön under juli till september förväntas dubbleras fram till 2050 vid fortsatta klimatförändringar.

I ett varmare klimat kommer antalet dagar som gynnar tillväxt av cyanobakterier (tidigare kallade blågröna alger) i Östersjön att öka. Förekomst av cyanobakterier (övergödning) har direkta hälsokonsekvenser för människor och landlevande djur. Människor kan drabbas av illamående, kräkningar, diarré, feber, hudirritation och ögonbesvär. Barn får lättare i sig vatten och bör därför hållas ifrån vatten med algblomning. Djur som dricker vatten med cyanobakterier kan bli förgiftade vilket leder till allvarlig sjukdom som kan resultera i dödsfall.

Även de naturligt förekommande cerkarierna som kan orsaka badklåda hos människor gynnas i varmare vatten. Övergödning följt av utarmning av syre i vatten kan även orsaka död för fiskar och vattenlevande djur.

Klimatförändringar i kombination med en ändrad användning av kemikalier blir ytterligare stressorer för ekosystemen. Det innebär i sin tur en negativ förstärkning och gör att ekosystemen blir mindre motståndskraftiga mot kemikalier.

Kemikalier

Ändrad användning av bekämpningsmedel

Med stigande temperaturer, förändrad nederbörd, en förskjutning av jordbrukszoner (att större områden kan användas för odling i samband med en längre växtsäsong) och den markanvändning det innebär samt införandet av nya grödor (majs, sojabönor, druva), så förändras också våra behov av bekämpningsmedel.

Bekämpningsmedel är kemiska eller biologiska produkter som är till för att förhindra att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada på egendom eller skadar människors eller djurs hälsa. I och med ett förändrat klimat så ökar användningen av dessa medel, såväl nya som befintliga.

En utökad utbredning, tillväxt och reproduktion av skadedjur vid högre temperaturer och i våtare förhållanden påverkar användning av biocider som träskyddsmedel, råttgift, myggmedel och båtbottenfärg. Vid eventuellt biocidresistens påverkas bekämpningsmedlens effekt.

Ökat tryck från skadegörare, sjukdomar och invasiva arter

Trycket från skadedjur ökar med fler och olika typer av skadedjur, insekter och parasiter. Det kan leda till olika sjukdomar hos grödor och djur och med det följer risken för att användningen av bekämpningsmedel mot dem ökar. Det här kan medföra negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Då försämras också förutsättningarna för en naturlig reglering av växtskadegörare.

Ökad exponering för kemikalier i grund-, yt- och dricksvatten

Avrinningen från land till ytvatten förväntas öka, trots förväntad ökad vattenbrist inom jordbruket, vilket lokalt kan leda till ökad exponering för kemikalier via förhöjda koncentrationer av föroreningar i dricksvatten och fisk.

Med ett förändrat klimat kommer också fler intensiva regn och mättade jordlager, något som riskerar att leda till ytavrinning av bekämpningsmedel och att farliga ämnen från dagvatten, industrimark och deponier kan läcka in i ytvattentäkter. Ytvattenresurser är särskilt utsatta när markanvändningen i jordbruk förändras och föroreningskällorna till ytvattnet då kan bli fler, vilket påverkar vattenkvaliteten.

När vi ser fler intensiva regn blir också grundvattennivåerna högre och mer varierande. Det innebär att de flesta bekämpningsmedel som vi använt i större utsträckning riskerar att följa med vattnets flöde och därmed få en ökad spridning.

Långvariga perioder med liten eller ingen nederbörd kan medföra att det uppstår vattenbrist, att växtligheten hämmas samt konkurrens mellan olika användning av vatten.

Förändringar i vattenbalansen i Sverige kan kräva förändringar i förvaltningen av dricksvattenreservoarer, vilket kan bidra till ökad exponering för persistenta och mobila föroreningar som perfluorerade alkylsubstanser (PFAS).

Klimatförändringar påverkar hur kemikalier rör sig i miljön

Mer extrema väderförhållanden med stigande havsnivåer påverkar vår tillgång till och kvaliteten på vatten. Väderförhållandena påverkar också hur kemiska ämnen rör sig i miljön och hur de bryts ner.

Förändrad markanvändning, markförstöring och erosion förändrar vegetationstäcket och påverkar miljöreservoarer som ytvatten, mark, vegetation, permafrost, snö och is och ändrar sekundära utsläpp av långlivade organiska föroreningar. Smältning av polar- och alpina glaciärer, permafrost och havsis kommer att resultera i utsläpp av tidigare infångade farliga kemikalier till hav och sötvattenkällor och påverkan på akvatiska näringskedjor.

Klimatförändringar bidrar redan till ökad frekvens av torkperioder i Sverige, vilket leder till torrare jordar. I torra jordar ökar transport av tungmetaller till grundvatten och ytvatten och därmed förorening av vattenförekomster. Rörlighet för vattenlösliga kemikalier, som PFOS och PFAS, som finns i både förorenade och oförorenade jordar, kan öka med temperaturen.

I ett förändrat klimat är det viktigt att vattenverk kompletterar befintlig rening, exempelvis med ytterligare desinfektionssteg och förstärker råvattenskyddet. Även privata brunnar påverkas av ett förändrat klimat med en ökad risk för att smittämnen tillförs under exempelvis skyfall.