Vattenlevande arter

Sjöar och vattendrag

Högre vattentemperatur kan ha negativ påverkan på såväl sötvattens- som saltvattensarter. Till exempel kan arter som behöver kallare vatten riskera att försvinna när temperaturen stiger. Ett exempel är rödingen, som kan leva i rinnande vatten så väl som i sjöar, vars utbredning förväntas minska kraftigt framöver. Andra arter, som gädda, abborre och gös, kan däremot gynnas av klimatförändringarna då de trivs i varmare vatten.

Bruna, eller ”brunifierade” sjöar och vattendrag, innehåller högre halter av löst organiska kol och järn, vilket gör vattenmiljön mörkare. Detta kan missgynna fiskproduktionen. Arter som lever i och kring vattendrag kan också påverkas av höga vattenflöden, ras och skred men även av sommartorka, som kan göra att vattendragen helt torkar ut.

Marina miljöer

Östersjön är med sitt bräckta vatten och temperaturberoende arter en särskilt känslig miljö där klimatförändringens effekter bedöms påverka förutsättningarna för akvatiska och särskilt marina arter. Bland annat väntas klimatförändringen leda till ökade vattentemperaturer och minskad isutbredning, vilket missgynnar kallvattensarter och arten vikaresäl, som är beroende av havsis för sin fortplantning.

Vidare väntas en ökad årsnederbörd leda till ett större utflöde av sötvatten i Östersjön med minskad salthalt och ökad belastning av närsalter som följd. Vid förhöjd ytvattentemperatur ökar också risken för algblomning vilket kan förvärra nuvarande situation i Östersjön ytterligare.

Stigande havsnivåer kan på längre sikt leda till att till att kustnära ekosystem och naturtyper riskerar att försvinna permanent. Detta gäller särskilt de södra delarna av Sverige, där havsnivåhöjningen inte kompenseras av landhöjningen. Havsstrandängarna är särskilt utsatta, och arterna här kan få svårt att hitta nya ställen att sprida sig till om deras ursprungliga livsmiljö läggs under vatten.

Försurning, förorsakad av högre halter av koldioxid i atmosfären, kan också påverka den biologiska mångfalden i havet.

En ytterligare risk är utbredningen av invasiva främmande arter som snabbt kan invadera nya kustområden när vattnet blir varmare. Ett exempel är stillahavsostron som etablerat sig i grunda vatten på västkusten. Arten kan förekomma i stora mängder och konkurrerar om både plats och föda med inhemska arter, så som blåmusslan.