Vattenförvaltning
Tillräcklig tillgång till vatten av god kvalitet, och en fungerande vattenmiljö är en förutsättning för samhälle och ekosystem. Vattenförvaltningen i Sverige syftar till att förbättra kvaliteten på våra vatten och att sträva mot en långsiktigt hållbar förvaltning av sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten.
Förutsättningen för en trygg och säker dricksvattenförsörjning är en långsiktig tillgång till yt-och grundvatten (råvatten) av god kvalitet och kvantitet. Dricksvattentäkter behöver skyddas, och det behöver finnas tillgång till reservvatten för att dricksvattenproducenterna ska kunna fortsätta leverera dricksvatten då ordinarie vattentäkt brister.
En långsiktig och förebyggande planering blir allt viktigare för att kunna säkerställa en trygg dricksvattenförsörjning och även tillgodose andra sektorers vattenbehov utan att ge avkall på naturens behov. Därtill behövs en effektiv användning av vatten och vattenhushållning inom alla sektorer, återanvändning och återvinning av avloppsvatten, och främjande av ny teknik.
Vilka klimatrelaterade händelser påverkar sektorn?
Läs mer om klimatrelaterade händelser som påverkar vattenförvaltning:
Hur påverkas sektorn?
Hur effekterna av klimatförändringarna påverkar ekosystemen, hydrologin, vattenkvaliteten och vattentillgången i distrikten eller avrinningsområden behöver vi mer kunskap om. Med den kunskapen kan vi bättre hantera de olika utmaningarna och anpassa åtgärder därefter. Effekterna kommer att se olika ut i olika delar av landet och därmed mellan vattendistrikten.
Genom att ta höjd för klimatförändringen i åtgärdsmyndigheternas arbete blir svensk vattenförvaltning mer långsiktigt hållbar och ett viktigt bidrag till samhällets klimatanpassning.
Anpassning till ett förändrat klimat
Vattenplanering
Vattenplanering behövs i alla steg i den fysiska planeringen, exempelvis i kommunernas översiktsplanering och för detaljplaner. En långsiktigt hållbar och strategisk vattenplanering behöver bygga på ett sammanhållet arbetssätt för användning och skydd av allt vatten inom och mellan kommuner.
Planering utifrån avrinningsområden
Ett avrinningsområde är det landområde som omger ett vattendrag, från vilket vatten dräneras till vattendraget. Sjöar, grundvatten och vattendrag inom ett avrinningsområde är mer eller mindre sammankopplade. Allt som sker uppströms en viss punkt i vattendraget, exempelvis utsläpp eller liknande, kan påverka förhållandena nedströms. Därför behöver avrinningsområden ligga till grund för beslut om hur vattendraget ska förvaltas för att kunna möta olika vattenbehov inom områdena och samtidigt säkra en god vattenkvalitet. En grundpelare i EU:s vattendirektiv är att förvaltningen av vatten ska baseras på avrinningsområden och inte administrativa gränser. Europa är därför indelat i ett hundratal vattendistrikt, varav fem finns i Sverige.
Behov av kunskap
Det finns ett stort behov av en mer detaljerad bild med vattenbalansberäkningar per avrinningsområde, samhällets samlade vattenbehov, tillstånd för vattenuttag och ekosystemens respons till klimatförändringens effekter.
Vattnets ekologiska status bedöms i förhållande till ett referenstillstånd. Ofta används historiska data för att beskriva referenstillståndet, alltså data från tiden före påverkan. Detta kan medföra att man inte tar hänsyn till klimatförändringen, vilket i sin tur kan innebära att man omöjligt kan återgå till referenstillståndet ens om all övrig påverkan åtgärdas.
En lösning är att använda modeller som verktyg för att beskriva hur referenstillståndet ser ut i dagens klimat. Detta gör SMHI idag för att bedöma påverkan från vattenkraftsregleringar, men metoden skulle kunna utvecklas även för andra områden.